När tiden bara flyger iväg!

Idag är det fredag. Men för mig så är det en speciell fredag. Det är nämligen en fredag som jag längtat efter under väldigt lång tid! För idag så är det sista dagen som jag jobbar i sommar. Ända sedan skolan tog slut och jobbet började så har jag längtat efter den här dagen. Frågan är om det inte kan vara så att det är längre ändå. Jag personligen skulle nog vilja hävda att jag har längtat ända sedan ångesten över att skolterminen skulle vara slut "snart". Den ångesten började jag få redan i februari-mars tror jag om jag inte minns fel. Det är grymt länge sedan. Men nu är jag här och faktum med att om man ska se tillbaka över sommaren så har den ändå gått ganska fort även om jag stora delar av sommaren tyckt att tiden nästintill står stilla. Men faktum är ju ändå att den har gått och nu har jag nått mitt mål. Nämligen att lyckas ta mig fram till idag. Nu är det bara några timmar kvar innan jag ska stämpla ut och gå hem härifrån för sista gången för denna sommar. Ska jag vara helt ärligt så känns det underbart och jag kan knappt vänta tills jag är på väg här ifrån. Glädjen är enorm! På måndag så börjar skolan igen och det är mitt andra år som ska påbörjas. Jag längtar verkligen till måndag. Det ska bli så enormt roligt att sätta fart med pluggandet igen, att träffa alla människor och allt annat som hör studentlivet till. Även om det säkert kommer att vara fruktansvärt jobbigt nu i början så är jag nästan säker på att när man kommit in i det igen så är det inga problem. Dessutom så är jag 100% säker på att det kommer vara värt allt slit i slutänden.

Men vad kan man säga glädjen är enorm och jag tycker det är fantastiskt att tiden ändå gått så fort som den har. Som sagt även om längden på timmarna, minuterna och sekunderna har varierat ganska kraftigt från dag till dag. Till och med från timma till timma så har jag ändå lyckat ta mig igenom det. Nu när man kan stå här och börja blicka tillbaka över tiden så inser man att den går fort och det har nog inte varit fullt så plågsamt som man tycker att det var just då. Men jag ska inte säga förmycket för nästa sommar kommer jag antagligen sitta här på jobbet igen. Då kommer antagligen samma procedur ske igen. Man sitter och tycker synd om sig själv och räknar sekund för sekund. Men när man väl nått slutet så kommer man inse att det kanske inte var så farligt som man själv trott. Men det är nästa sommar och det är långt dit. Nu vill jag fokusera på nuet och försöka göra det bästa av situationerna som jag ställs inför.