Måndag

Efter lite om och men så lyckades jag somna igår. Det var skönt att det ändå gick så smärtfritt att somna som det faktiskt gjorde. Men när jag vaknade idag så kändes spåren av en orolig natt sömn så tydligt. Tröttheten, huvudvärken och illamåendet som jag lidit av fanns givetvis med när jag vaknade idag med. Dock så var det värre än vad det brukar samtidigt som spår från natten syntes tydligt genom den stresskänslan jag kände när jag vaknade. Jag vet att det inte är hälsosamt att leva på det sättet, med ångest och stress. Men det är något jag antar att jag vant mig vid. Men nu sitter jag ändå här på jobbet och ungefär halva måndagen har redan gått. Inte nog med att halva måndagen redan är försvunnen utan det att den dessutom gått riktigt smärtfritt. Den har flutit på utan större problem och jag kan verkligen inte förstå anledningen till varför jag ska få sådan ångest. Jag tror helt enkelt att det är dags att försöka lära sig att slappna av, att inte stressa upp för onödiga saker. För det är stressen som leder till ångesten i slutändan. Det är jag nästan säker på. En förändring skulle behöva göras men frågan är hur. Kanske men bara kanske så skulle bloggen kunna hjälpa mig. Genom att kunna skriva ner tankar och sätta ord på min vardag så kanske jag kan göra en metakognition av mitt liv och kanske kan det hjälpa mig med att sluta stressa och börja leva livet i nuet utan oro för allting runtomkring. Kanske att det kan fungera. Jag tror, vill och hoppas att det ska fungera. Att det ska vara värt det försöket som jag nu tänker göra och att konsekvenser i form av jobbiga insikter om mig själv men även jobbet att bearbeta saker som skett i livet inte ska vara det som får mig att misslyckas. Jag hoppas att det här kommer fungera och att bloggen ska fungera som en dagbok för mitt inre. Det kan lyckas, men det kan även misslyckas men vad vore livet om man aldrig tog chansen att prova något.