När tiden bara flyger iväg!

Idag är det fredag. Men för mig så är det en speciell fredag. Det är nämligen en fredag som jag längtat efter under väldigt lång tid! För idag så är det sista dagen som jag jobbar i sommar. Ända sedan skolan tog slut och jobbet började så har jag längtat efter den här dagen. Frågan är om det inte kan vara så att det är längre ändå. Jag personligen skulle nog vilja hävda att jag har längtat ända sedan ångesten över att skolterminen skulle vara slut "snart". Den ångesten började jag få redan i februari-mars tror jag om jag inte minns fel. Det är grymt länge sedan. Men nu är jag här och faktum med att om man ska se tillbaka över sommaren så har den ändå gått ganska fort även om jag stora delar av sommaren tyckt att tiden nästintill står stilla. Men faktum är ju ändå att den har gått och nu har jag nått mitt mål. Nämligen att lyckas ta mig fram till idag. Nu är det bara några timmar kvar innan jag ska stämpla ut och gå hem härifrån för sista gången för denna sommar. Ska jag vara helt ärligt så känns det underbart och jag kan knappt vänta tills jag är på väg här ifrån. Glädjen är enorm! På måndag så börjar skolan igen och det är mitt andra år som ska påbörjas. Jag längtar verkligen till måndag. Det ska bli så enormt roligt att sätta fart med pluggandet igen, att träffa alla människor och allt annat som hör studentlivet till. Även om det säkert kommer att vara fruktansvärt jobbigt nu i början så är jag nästan säker på att när man kommit in i det igen så är det inga problem. Dessutom så är jag 100% säker på att det kommer vara värt allt slit i slutänden.

Men vad kan man säga glädjen är enorm och jag tycker det är fantastiskt att tiden ändå gått så fort som den har. Som sagt även om längden på timmarna, minuterna och sekunderna har varierat ganska kraftigt från dag till dag. Till och med från timma till timma så har jag ändå lyckat ta mig igenom det. Nu när man kan stå här och börja blicka tillbaka över tiden så inser man att den går fort och det har nog inte varit fullt så plågsamt som man tycker att det var just då. Men jag ska inte säga förmycket för nästa sommar kommer jag antagligen sitta här på jobbet igen. Då kommer antagligen samma procedur ske igen. Man sitter och tycker synd om sig själv och räknar sekund för sekund. Men när man väl nått slutet så kommer man inse att det kanske inte var så farligt som man själv trott. Men det är nästa sommar och det är långt dit. Nu vill jag fokusera på nuet och försöka göra det bästa av situationerna som jag ställs inför.

Helt otroligt!

Igår så bestämde jag mig för att försöka jogga lite lätt under min promenad som jag skulle ta på kvällen. Så jag valde att ta motionsspåret nära mig som är på 2,1 km. Så uppvärmingen fick bli en rask promenad till motionsspåret. Väl där så tänkte jag att det är lika bra att börja jogga och se hur långt jag kommer. Och så fick det bli jag började jogga, dock inte i speciellt högt tempo utan snarare väldigt långsamt. Faktum med att jag lyckades jogga igenom hela spåret. Det trodde jag aldrig att jag skulle klara av eftersom jag inte tränat något på ca 10 månader. Än mindre med tanke på mina 58% till lungkapacitet. Men jag lyckades faktiskt och jag blev så jävla glad så det går inte att beskriva. Jag har gått och motiverat mig länge nu för att försöka börja löpträna för att få upp en kondition. Och just denna motivationen tror jag är nyckeln till att jag faktiskt klarade av det (+ kanske lite andra småsaker som bra väderför hållanden som fungerade med min andning). Men känslan efter att ha lyckats med detta är helt ofattbar och jag har bestämt mig för att jag ska försöka jogga det spåret varje/varannan dag här ett tag framöver. Självklart kommer det variera beroende på hur vädret ser ut. Men känslan och vetskapen om att man har lyckats en gång gör att motivationen till att lyckas flera gånger är på topp. Men som tur är så fattar jag att det kommer finnas vissa dagar då jag inte kommer orka igenom hela spåret för att andningen inte fungerar som den ska. Men förhoppningsvis så kommer inte det att sänka motivationen för mycket. Känslan av att lyckas är fantastisk och jag hoppas på att den kommer komma tillbaka många gånger.

Nu är jag även inne på min sista vecka på jobbet. Det är idag och fyra dagar till sen så är det äntligen färdigjobbat på de här stället för i sommar. Nu är det bara en vecka kvar tills skolan sätter igång igen och det är så himla underbart! Jag längtar så jag håller på att dö! Även om det säkert kommer bli ganska mycket plugg nu i början så gör det inte mig det minsta. Bara känslan av att få börja igen med allt vad det innebär gör att jag hoppas och vill att denna veckan ska flyga iväg riktigt, riktigt fort! Men det kommer den säkert att göra också. Jag menar snart har halva måndagen redan gått. Dessutom så kommer jag hjälpa till att få dagarna att gå fortare genom att jag hade tänkt att försöka gå tidigt alla dagar denna veckan. Just nu känner jag bara hur en längtan och en glädje växer inom mig. Snart är det dags och jag längtar verkligen till fredag eftermiddag när jag stämplar ut från jobbet en sista gång för det här året!

Just nu är det mycket glädje, längtan och motivation som fyller min kropp. Dels allt med att jobbet snart är över och skolan får ta plats i min vardag igen men även det här med motioneringen. Eftersom jag alltid idrottat så har perioderna i mitt liv där idrott inte fungerat varit jobbiga. Det har även skapat ångest och oroskänslor över utseendet och liknande. Men nu så har en liten gnista av hopp och glädje tänds igen. En glädje över att få motionera och ta ut sig ordentligt men även ett hopp om att få kunna bli vältränad igen. Att få bygga muskler och omvandla allt fett som satt sig på kroppen till muskler och en snygg figur istället. Hoppet finns, motivationen finns och glädjen finns. Så hoppas verkligen att det ska gå nu att inte väder och andra bakslag ska komma och förstör för mig igen. Jag vet inte hur många fler gånger jag ska orka resa mig från alla bakslag som har kommit. Men nu får det vara slut på dom för jag vill leva ett hälsosamt liv med träning som en stor del i vardagen.

Glädje, sorg, lust, ilska, svartsjuka, avund

Musik hur underbart är inte det! Just nu sitter jag på jobbet med musik i öronen. Just nu lyssnar jag på min älskade underbar klassiska musik. Jag personligen tycker att klassisk musik är väldigt bra då det kan avspegla alla möjliga känslor med hjälp av instrument. Det är klart att man avspeglar känslor i all musik men just i den klassiska så kan man göra det utan att sätta några ord på känslorna och det är det som gör att jag tycker den är så fantastisk. Ibland så kan jag sätta mig hemma i lugn och ro i soffan och slå på klassisk musik blunda och se var fantasin drar iväg genom musiken. För varje låt har en egen historia som man tydligt kan plocka fram genom att blunda, lyssna, njuta och bara låta tankarna gå dit dom hamnar. Har ni inte provat det så rekommenderar jag det starkt! Riktigt skönt sätt att bara släppa allt för stunden och försvinna iväg till en egen liten värld. Tyvärr har man sällan möjlighet att ta sig den tiden och ha det lugnt och skönt runtomkring samtidigt. Men det kanske är just det. Att man så sällan får möjligheten att uppleva det som gör det så speciellt, så underbart. Bortsett från dessa magiska stunder så tycker jag den fungerar bra på mig om jag mår dåligt, har tråkigt eller bara vill ha nått i bakgrunden. Typ som nu på jobbet. Så kan det vara helt underbart att vissa dagar bara stoppa in ena hörluren i örat medans man jobbar. Tiden brukar ha en tendens att flyga på bättre då. Så hoppas att hela dagen flyger iväg nu så man kan få komma härifrån. Så man kan få komma hem och bara ta det lugnt och kanske till och med få lite tid att njuta av dessa mästerverk i lugn och ro.

Skön känsla

Idag var jag hemma strax efter fyra vilket var oerhört skönt. Då ställde jag mig och lagade mat direkt. När maten var klar och vi hade ätit så gick vi ut på en 40 minuters promenad i ganska lugnt tempo. Måste ändå säga att det är en väldigt skön känsla att komma hem och sätta sig efter en promenad. Även om promenaden är lite jobbig. Men jag vet att jag behöver den. Så nu ska jag sätta mig tillrätta i soffan med en stor kopp te och bara njuta resten av kvällen. Ska bli så skönt.

Tisdag

Idag så vaknade jag och kände mig tröttare än vad jag var när jag somnade igår. Jag vet inte riktigt varför det var så för jag tycker att jag har sovit bra inatt. Kanske var det så att man vaknade upp ur fel typ av sömn. Då brukar det ju blir så. Ska verkligen bli skönt när man kan få sova längre på morgonen igen! Men det är ett tag kvar till dess, tyvärr! Men jag kan säga att det är fruktansvärt svårt att skapa motivation till att kliva ur sängen och åka till ett jobb man inte trivs med när man är så trött. Vetskapen om att man ska sitta en och en halv timme på tåg och buss för att komma till jobbet, för att sedan sitta av tiden där för att sedan avsluta jobbdagen med att sitta på tåg och buss lika länge igen innan man äntligen får komma hem igen känns faktiskt inte så lockande. Jag menar är man riktigt trött så vill man ju helst bara vända sig om och sova vidare. Eller är det bara jag som vill det? Så då kommer vi till en intressant fråga. Vad är det som lyckas motivera mig att kliva ur sängen och genomlida det jag beskrev ovan? Helt ärligt jag vet faktiskt inte! Jag tror att det kan ha att göra med viljan av att visa framfötterna och vara duktig på jobbet. Även om jag inte har så mycket att göra så har jag ett jobb och det vore bra om man kan få bra referenser den dagen man slutar här och börjar på nått nytt. Sen så självklart så spelar ju pengar roll. Klart det finns en viss motivation i att tjäna pengar.  Men men jag antar att det måste vara dessa två grejer som gör att jag motiverar mig till att kliva upp varje morgon. Trotts att man vet att man mår dåligt både psykiskt och fysiskt över det som komma skall. Är det inte ganska fascinerande ändå, hur vi kan lura oss själva att genomföra saker som vi inte vill, eller kanske till och med sådant som vi inte borde göra. Motivationen som en människa kan skapa för att lyckas genomföra något som måste göras är helt fantastisk. Jag menar tänk vad mycket saker vi aldrig skulle få gjorda om det inte vore för att vi någonstans motiverar oss till att genomföra dessa saker ändå. Jag tycker att det är imponerande att vi kan lura oss själva genom jobbiga och plågsamma grejer bara genom ren vilja/motivation. Tycker inte ni det?

Måndag

Efter lite om och men så lyckades jag somna igår. Det var skönt att det ändå gick så smärtfritt att somna som det faktiskt gjorde. Men när jag vaknade idag så kändes spåren av en orolig natt sömn så tydligt. Tröttheten, huvudvärken och illamåendet som jag lidit av fanns givetvis med när jag vaknade idag med. Dock så var det värre än vad det brukar samtidigt som spår från natten syntes tydligt genom den stresskänslan jag kände när jag vaknade. Jag vet att det inte är hälsosamt att leva på det sättet, med ångest och stress. Men det är något jag antar att jag vant mig vid. Men nu sitter jag ändå här på jobbet och ungefär halva måndagen har redan gått. Inte nog med att halva måndagen redan är försvunnen utan det att den dessutom gått riktigt smärtfritt. Den har flutit på utan större problem och jag kan verkligen inte förstå anledningen till varför jag ska få sådan ångest. Jag tror helt enkelt att det är dags att försöka lära sig att slappna av, att inte stressa upp för onödiga saker. För det är stressen som leder till ångesten i slutändan. Det är jag nästan säker på. En förändring skulle behöva göras men frågan är hur. Kanske men bara kanske så skulle bloggen kunna hjälpa mig. Genom att kunna skriva ner tankar och sätta ord på min vardag så kanske jag kan göra en metakognition av mitt liv och kanske kan det hjälpa mig med att sluta stressa och börja leva livet i nuet utan oro för allting runtomkring. Kanske att det kan fungera. Jag tror, vill och hoppas att det ska fungera. Att det ska vara värt det försöket som jag nu tänker göra och att konsekvenser i form av jobbiga insikter om mig själv men även jobbet att bearbeta saker som skett i livet inte ska vara det som får mig att misslyckas. Jag hoppas att det här kommer fungera och att bloggen ska fungera som en dagbok för mitt inre. Det kan lyckas, men det kan även misslyckas men vad vore livet om man aldrig tog chansen att prova något.

Ångest

Då var helgen slut och det är dags att gå och sova. Helgen har varit bra tycker jag. Men nu är den som sagt slut och när jag vaknar imorgon så kommer det att vara måndag och en hel arbetsvecka framför mig. Ångesten över att veta att det är jobb imorgon och fem dagar frammåt kommer krypandes mer och mer och jag vet inte vad jag ska göra åt det.  Jag försöker lugna mig själv och slippa ångesten genom att tänka på hur kort tid det är kvar till skolan. Det är ju bara två veckor kvar och alla säger att dom kommer gå fort. Antagligen så kommer veckorna att gå fort men när man tänker på dom så känns två veckor som 2 år! Hoppas att det är jag som har fel och alla andra som har rätt men det är svårt att tänka så när ångesten ökar. Nu ska jag sova innan ångesten blir för stor. Hoppas att det inte är för sent bara.